Skjutsade just mannen till jobbet.
Vi körde förbi en sönderslagen busskur.
Börjar prata om att på vår tid var det telefonkioskerna som blev vandaliserade.
Då kom att tänka på när jag och min bästis i högstadiet brukade roa oss med att ringa något gratisnummer och skrika så högt vi kunde. Om man lyckades med en riktigt hög ton lurade man tekniken och kopplades fri att ringa vart som helst, hur länge som helst.
Vi gillade mest att ringa politiker(tyvärr fick vi inte tag på Carl Bildt som vi hade ett och annat att säga) och fotomodeller(oklart om vi nånsin fick nåt svar) annars dög det bra med någon snygg kille på skolan.
Funkade oxå bra att gå utanför snygga killens hus typ 10ggr fram och tillbaka.
Inte alla misstänkt tyckte vi då…
Det här var ju inte bara innan mobilernas tid utan även innan internets tid.
Alltså inget Lunarstorm eller msn och Facebook var inte ens påtänkt.
Så vad gjorde man förutom att gallskrika i telefonkiosker i hopp om att få läxa upp Carl Bildt?
Jo Heta Linjen givetvis!
Där kunde man prata med folk typ 10 personer samtidigt. Verkligen givande…
En dag när jag var ensam hemma och hade obeskrivligt tråkigt ringde jag.
Efter någon timme eller två bryter en röst in som alla kan höra.
-Anna, Anna din mamma försöker ringa dej!
Öh vadå shit va pinsamt tänkte jag och la INTE på.
Tio min senare kommer telefonisten tillbaka.
-Anna + mitt dåvarande efternamn, din mamma har försökt ringa dej länge nu. Jag kommer bryta samtalet.
Tystnad.
Sen kom mamma in på linjen.
Ridå
Gröna Ugglan 
Kommentera