Ikväll var jag iväg på en grej.
Mannen skulle lägga barnen själv.
Det är inte helt enkelt att ensam natta två barn.
Jag tyckte lite synd om honom (eller om barnen?!) fast tänkte ändå att det är bra att han får känna på hur det känns.
Igår var han borta och jag nattade ensam. Det tog lååång tid och efteråt var jag helt slut.
När jag varit borta i två timmar messar jag honom och frågar hur det går.
Tänker att jag kan smita hem i pausen och hjälpa till?
Stackars bebisen och stackars mannen…
Sen får jag svar:
Änglarna har somnat. Hur lugnt som helst. ❤
Där damp ridån ner igen…
Gröna Ugglan 
Kommentera