Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

Bara vanligt vatten…?

För X-antal år sen på Ibiza.
Jag och två klasskamrater var där i en vecka.
Tror det var nåt år eller två efter studenten.

En sen kväll efter några drinkar bestämmer sej den ena tjejen att det verkat vara en mycket bra idé att följa med reseledaren hem.
Han var norsk, med ett roligt namn vill jag minnas.
Men vad det var kommer jag dessvärre inte ihåg.

När de kommer hem till hans rum så försvinner kompisen.
Han hittar henne på balkongen.
Jag antar att han blev något förvånad och utbrister:
-Men! Vad gör du??!!!
Kompisen var nämligen kissnödig och hade gått ut på balkongen för att uträtta sitt behov.

Hon svarar:
-Lugn, det är bara vatten…

Lämna en kommentar »

Lakritsbåtar

Thailand för X-antal år sen.
Vi är på hälsoresa.
Ska vila upp oss.
Det är första gången jag är i Thai.
Det är jag och tre tjejer till, en engelsman ansluter och så även en av mina äldsta killkompisar.
Det är inte så att han är ruskigt gammal, vi är lika gamla.
Lärde känna varandra under gymnasiet, min dåvarande kille och han pluggade ihop.

Vi har varit borta i nästan två veckor och nu är det ingen hälsoresa längre.
Inte alls faktiskt.

Jag är på väg hem på natten, jag går ensam längs stranden på väg till vår bungalow.
Längre fram vid ett volleyboll-nät får jag syn på en she-male.
Ja alltså en thailändsk glädjeflicka, fast egentligen är det en kille.
Hon/han(hen skulle passa utmärkt i sammanhanget) håller en kille i handen.
I hans andra hand håller han en bucket.
En bucket är helt enkelt en liten hink, typ som barnen har i sandlådan.
Hinken är fylld med thailändsk whisky, coca cola och några sugrör.
Han vinglar lite när han går och jag tänker:
Stackars han, ser han inte att hon är en han?
Jag kommer närmre och nu är de på väg in mellan husen.

Då ser jag!
Va fan det är ju min killkompis!!!
-Men vad i hela H håller du på med, skriker jag.
-Vadå säger han och fnissar lite.
Hen stannar och tittar lite oroligt på min kompis.
De håller fortfarande varandra i händerna.
-Nej nu får du ge dej, säger jag och börjar skrika på engelska.
-This is My boyfriend! Let hem go! Go away!
-Sorry säger hen och försvinner.

-Men hur tänkte du nu, frågar jag.
-Äh vi skulle ju bara gå till min bungalow och äta lite lakritsbåtar…

Lämna en kommentar »

Städhjälp?

20130130-130951.jpg

Bebisen passar på!

Lämna en kommentar »

10 000

Bali för X antal år sen.
Vi är på ett vattenland.
Det är vi och en massa japaner.
Vi glider runt på flytringar och åker förbi två japanska tjejer.
De frågar min kompis om hon vet vad hennes tatuering på fotleden betyder.
Det är klart hon vet:
-Ja den betyder skorpion, mitt stjärntecken säger hon.
-No it means 10 000 säger hon.
Vi flyter vidare och tittar lite fundersamt på varandra.

10 000 alltså…
Ja varför inte?

Lämna en kommentar »

Ny säng?

Har varit däckad i två dagar av magsjukan.
Jag fullkomligt hatar att spy!
Men nu har det lugnat sej, tack och lov.
Inatt sov jag på en madrass på golvet nära toan.
Eller ja sov gjorde jag inte.
Det ska jag göra nu.
Krypa ner i sängen och invänta små tassande steg från treåringen.
Bebis som vaknar och vill byta säng.
Sen ligger man där med världens bästa tjejer.
De ligger så nära det bara går.
Jag kan inte röra mej men det gör inget.
Jag vill inte vara nån annanstans.

Det enda som fattas är mannen, men han får helt enkelt inte plats.
Större säng?

Lämna en kommentar »

1 X 2

Jag var ute igår med mycket trevligt sällskap.
Vid 23 messar mannen och undrar om vi har trevligt.
Jag svarar och frågar hur det går där hemma.
Jo det går bra.
Fast bebisen har varit vaken sen 21.
Jag åker hem.

Kl är 23:30 när jag anländer och ALLA är vakna!
Treåringen har varit uppe sen 22.
De kollar Love Actually på tvn.

Great

Ikväll är mannen på COD-häng med grabbarna.
När han kommer hem inatt då sover alla och han kommer upptäcka att han inte har några hemnycklar med sej.
Han lyckas alltid glömma de…

Vad kommer hända då?
1. Han får sova i bilen, det är ju ändå bara -6 grader ute.
X. Han får ringa på tills alla i huset vaknar.
2. Hans snälla men idag utan anledning rätt så sura och tråkiga fru har gömt de ute på lämpligt ställe så han kommer in.

2 Kommentarer »

Skumtvätt

Idag när jag vaknade och gick in i badrummet på övervåningen luktade det hamsterbur…
Toastolen är rätt hög där så treåringen har en potta.
Den var tömd men inte ursköljd.
Därav den gamla kisslukten.
Jag ställer den i handfatet, häller i tvål och vatten och går därifrån.

När jag hämtar treåringen från dagis 6 timmar senare så springer hon upp.
-Jag måste kissa ropar hon och jag hör hur hon drar fram pallen för att nå upp till toan.
Tänker inte mer på det.

Sen ropar hon glatt:
-Mamma! Jag tvättade händerna i pottan! Det var skum där!

Lämna en kommentar »

Det som tynger mej…

När treåringen föddes började värkarna på en måndag. Onsdag kväll var hon ute och jag var helt utmattad.

Inför den andra förlossningen hade jag inte tänkt så mycket.
I slutet växte inte magen utan snarare krypte.
För lite fostervatten konstaterades och jag skulle dagen efter bli igångsatt.

Det var tisdag morgon och vi gick där i korridoren på sjukhuset.
Då kom paniken.
Har jag gått med på det här frivilligt?!?
Kan man ångra sej???
Jag var rädd…
Kl 10 blev jag igångsatt och vid 14:20 var hon ute.
Vad hade jag varit rädd för?
Det gick ju snabbt den här gången.
Vi hade EN barnmorska hela tiden och det var hur lugnt som helst.

Allt var bra.
Allt utom en liten detalj.
Eftersom jag inte lyckas öppna mej av mina värkar så har jag båda gångerna fått värkstimulerande dropp och ryggmärgsbedövning.
Första gången gick det hur bra som helst.
Den andra gånger gjorde det inte det.
Narkosläkaren stack mej i ryggen så det ilade ut i benen.
Jag bara skrek!
Det gjorde så sjukt ont att jag inte kunde säga nåt.
Bara skrika rakt ut.
Hon skällde på mej och tyckte att jag var besvärlig.
Hon stack mej fem gånger.

Efter förlossningen skulle jag sätta mej upp.
Jag hade sjukt ont i huvet.
Vätskebrist tänkte jag.
Jag gick in på toan.
Jag kunde inte röra högerarmen.
Nåt är fel sa jag till sköterskan.
Du har nog bara sträckt dej sa hon och huvudvärken var bara för att jag var utmattad.
Jaha helt normalt alltså.

Vi kom upp till vårt rum på BB-hotellet och jag hörde inte vad de sa till mej.
Mannen gick för att hämta mat och jag la mej på mage på sängen.
Jag kunde inte röra mej, inte flytta på mej.
Kroppen löd mej inte.
Jag låg där tills mannen kom upp igen och hjälpte mej.
Vid midnatt var smärtan i huvet och armen outhärdlig.
Jag kunde inte hålla bebisen.
Jag fick morfin.
Så skönt, jag ammade och sov.
Det var sista natten på ett tag som jag sov, de kommande fem nätterna var jag vaken.
På onsdagen låg jag mest hela dagen.
När jag låg ner gjorde det inte så ont.
Ingen sa nåt om varför jag var dålig.

Dagen efter fick jag koffeintabletter och jag mådde som en Gud.
Kände mej helt varm, glad ja hög på livet och koffein.
Jag har alltid varit känslig mot koffein, kan inte dricka kaffe.
Jag blir helt speedad!
Jag tänkte att nu kommer det bli bra.
Det blev det inte.

Dagen efter hjälpte inte koffeinet längre.
Narkosläkaren hade tittat till mej två gånger och nu visste jag att det jag led av var spinalhuvudvärk.
Det kunde ta tid innan det gick över.
Jag fortsatte att tillbringa mina dagar liggandes.
Mannen var vid min sida och tog hand om bebisen.
Jag kände mej så hjälplös.
Orkade inte ens byta blöja.
Bara låg där som en kokt grönsak med värkande huvud och halvt förlamad arm och axel.
Det var som att ha huvet i en burk.
Jag hörde knappt vad folk sa, det bara ekade och tryckte där inne.

På fredagen ville jag åka hem.
Tänkte att det blir bra bara jag kommer hem.
Det blev det inte.
Jag kommer inte ihåg så mycket men på kvällen ringde mannen och jag fick tid direkt ner till operation.
Jag skulle få en blood patch.
De tog blod från mej och det skulle sprutas in i ryggmärgen.
För att täta hålen.
De som blev när hon stack mej fel, när ryggmärgsvätskan läckte och hela balansen blev fel.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Att jag inte svimmade är konstigt.
Innan de stack mej frågade läkaren om jag visste om riskerna med ingreppet.
-Ja, ljög jag.
Jag visste inte men kände att jag inte hade nåt alternativ.

Hela natten låg jag vaken och fick inte röra mej.
Jag var livrädd.
Tänk om jag inte skulle kunna gå?
Morgonen kom och det kändes bra!
Huvet hade lättat och jag kunde röra min arm.
Vilken lättnad!

Det går knappt en dag utan att jag tänker på det.
Vad som kunde ha hänt.
Jag inser att jag måste bearbeta detta på nåt sätt.
Att skriva om det är kanske en start?
Jag vill nog ha ett barn till men vet inte om jag törs…

Jag skriver detta med en klump i bröstet och tårar i ögonen.
Det kanske inte låter så farligt…
Men för mej var/är det inte över och jag undrar när jag ska släppa det…

4 Kommentarer »

30+

Mannen fyllde 30 år i måndags.
När vi träffades var han 22 år ung och jag längtade efter att han skulle bli 25.
Då skulle han nog inte ångra sej och ville hänga ute.
Ja för jag är fyra år äldre.
Jag var klar.
Ville inte hänga ute på stadens hak längre.
Dessutom var/är han en ovanligt reko kille och snygg.
Ett riktigt kap!
Ja så blev han 25 och jag andades ut.
Nu är han 30.

I måndags på jobbet sa en i ledningen till honom:
-Ja du kan ta det lite lugnt, du behöver inte jobba lika hårt som de andra.
-Ni 30+:are måste tänka på att inte slita ut er.

Han kommer hem:
-30+?!?!
-Vadå 30+?
-Jag var ju 29 igår, idag är jag 30+!
Han är märkbart missnöjd.
-Jag känner mej iallafall rätt ungdomlig avslutar han lite bitskt.

Är det nu han ska få en kris kanske?
Hänga ute.
Sola solarium.
Träna strandmusklerna.
Skaffa en tvåsitsig bil.
Två mobiler…

Frågorna radar upp sej känner jag.
Kanske får jag en kris nu istället?

Lämna en kommentar »

Fult att ljuga

Treåringen och jag sitter i soffan och kollar Barnkanalen.
Klockan blir 19 och det är dax att sova, tycker jag.
Tycker inte hon.
Jag stänger av tvn lite snyggt i smyg.
-Men tvn tog slut mamma, säger hon förvånat.
-Ja det gjorde den, så vi ska nog sova nu säger jag.
Nu börjar hon fundera ser jag och sen säger hon:
-Det var nog nån som stängde av den!
-Tror du det, svarar jag.
-Ja det tror jag! Var det du mamma?
Nu blir det jobbigt, min kära mor har lärt mej att inte ljuga. Jag funderar lite och säger tillslut ändå:
-Nej det tror jag inte.
Men det hjälper inte för nu är hon säker:
-Jo mamma det var du!!!!

Treåringen/mamman
2-0

Lämna en kommentar »