Mannen fyllde 30 år i måndags.
När vi träffades var han 22 år ung och jag längtade efter att han skulle bli 25.
Då skulle han nog inte ångra sej och ville hänga ute.
Ja för jag är fyra år äldre.
Jag var klar.
Ville inte hänga ute på stadens hak längre.
Dessutom var/är han en ovanligt reko kille och snygg.
Ett riktigt kap!
Ja så blev han 25 och jag andades ut.
Nu är han 30.
I måndags på jobbet sa en i ledningen till honom:
-Ja du kan ta det lite lugnt, du behöver inte jobba lika hårt som de andra.
-Ni 30+:are måste tänka på att inte slita ut er.
Han kommer hem:
-30+?!?!
-Vadå 30+?
-Jag var ju 29 igår, idag är jag 30+!
Han är märkbart missnöjd.
-Jag känner mej iallafall rätt ungdomlig avslutar han lite bitskt.
Är det nu han ska få en kris kanske?
Hänga ute.
Sola solarium.
Träna strandmusklerna.
Skaffa en tvåsitsig bil.
Två mobiler…
Frågorna radar upp sej känner jag.
Kanske får jag en kris nu istället?
Gröna Ugglan 
Kommentera