Jag och mannen ligger kvar i sängen.
Tjejerna leker på golvet.
-Mamma vad gör du, undrar treåringen.
-Jag kramar lite på pappa, svarar jag.
-Det är faktiskt inte din pappa, det är MIN pappa. Din pappa är i himlen.
Ja det är ju sant.
Han har varit i himlen i 14 år nu.
Jag är aldrig vid hans gravsten längre.
Han ”är” ändå inte där.
Jag är lite arg för att vi inte spred hans aska i skogen istället.
Men då, för 14 år sen, ja då ville vi nog alla ha en sten att gå till.
Ego? Ja jag antar det.
Alla som kände honom vet att han skulle ville vara där i skogen, under sitt uv-berg.
Jag är arg för att det tog ambulansen 45 min att komma till honom.
Arg på honom.
Ingen idé att vara arg och tänka på det som varit.
Jag är dålig på det.
Måste sluta tänka, sluta älta.
Måste lära mej att leva HÄR och NU!
Gröna Ugglan 
Kommentera