Att vara mamma.
Det är stort, det största.
Man ska vara varm, trygg och alltid där.
Det ska kläs på, leka, läsa, pyssla, amma, natta, vyssja.
Som mamma brukar man inte sova särskilt bra.
En fot i ansiktet, eller någon som tagit ens täcke.
Man är jättekissnödig men vågar inte gå upp ifall nån skulle vakna.
Allt för barnen bästa.
Men mamman då?
Hur länge fixar men detta utan att bli knäpp.
Ibland hänger jag över kanten känner jag.
Vansinnets kant.
Utmattningens kant.
Men det är bara att bita ihop.
Barnen är det bästa man har.
Men ändå så hänger man där över kanten ibland…
När ni ser en sån mamma…snälla dra upp henne.
Få henne att skratta.
Få henne att inte känna sej ensam.
Tillsammans är vi starka!
Stor kram till er alla svaga som starka.
Gröna Ugglan 
Skickar en stor Kram! Är imponerad över att se alla småbarnsföräldrar orka med!