Igår vaknade jag med ett ryck!
Jag hör treåringen gråta från sitt rum.
Jag skyndar dit för att inte väcka övriga familjen.
Jag frågar varför hon gråter.
Det är för att hon vill gå upp.
-Ja men nu får du vara tyst, du väcker de andra!
-Nääää bölar hon.
-Nu är du tyst annars får du gå ut och sätta dej i bilen, ensam om du inte kan vara tyst, väser jag med sammanbitna käkar…
Jättesmart, pedagogiskt och genomtänkt?
Hon hämtar ny luft…
-Jag vill inte sitta själv i bilen Buhuhuhu aaaaaaaa
-Dumma dej! Dumma mamma!!!
Så nu var alla vakna, va bra.
Måste hålla med henne oxå, dumma jag.
Hur tänkte jag där?
Annonser
Kommentera