Idag kom jag hem lite tidigare än vanligt.
Skulle starta en tvättmaskin.
Tänker att min svartprickiga bh, den måste jag tvätta.
Jag börjar leta efter den.
Hittar den ingenstans.
Frågar mannen om han sett den.
Det har han inte.
Ja ja tänker jag och startar maskinen utan den.
Några timmar senare hittar jag den.
När jag ska duscha.
Under min tröja…jag har den alltså på mej.
Ridå
Vi fick rätt många paket i skolan idag.
Ja leveranser alltså, inte presenter.
Sanna öppnar en kartong och funderar:
-Vart ska vi göra av allt emballage???
-Hm ja vad tror du om skräprummet?
Lite senare sitter jag, Sanna och Gunilla och har paus.
Gunilla berättar om en gång när hon var på Ica och handlade:
-Ja jag måste alltid lukta på allt innan jag köper det. Så jag skulle lukta på WC-rent…råkade spruta upp det i näsan, jäklar vad det sved!
Jag skrattade så tårarna kom.
Underbart!
Du vet känslan av att man är låg, fast man inte har nån anledning att vara det.
Den är jobbig.
Så jobbig.
Lite sömn.
Ettåringen har fått nya vanor.
Runt 01 tiden ska hon upp.
Hon gråter och stampar och vrålar:
-NER, NER, NEEEEER!!!!!
Väl nere vill hon titta på Pippi eller spela på iPaden.
Helt normala nattsysslor för 20 månaders ungar 2013.
Men igår bestämde vi att nu får det vara nog.
I två timmar var hon JÄTTE arg.
Verkligen jätte arg.
Hon lixom sprang på stället så det dundrade i hela huset samtidigt som hon skrek att hon ville gå ner.
Tillslut runt 03 tiden gav hon upp.
Frågan är vilket som är bäst.
1. Låta henne gå upp och titta på Pippi i 20min och sen somna om.
2. Vara hysterisk i 120 min och ingen kan sova.
Hm måste nog testa nåt annat.
Tips?!?!?
En helt vanlig armposition för ettåringen.
Snett bakåt ner i mammas tröja och in i bh:n.
Verkligen jätte skönt…för henne kanske.
Dämpa dej, ligg lågt.
Hur kan jag?
Jag brinner.
Kunskap, vänskap, sällskap, ensamhet, tvåsamhet, familj, livet, döden.
Jag brinner.
Tankar snurrar, kan inte sova.
Tankar flyger.
Stilla dej.
Jag brinner.
Vill hjälpa, vill bli förstådd!
Se mej, hör mej!
Jag brinner.
Mörkret kommer.
Kylan smyger.
Lågan dämpas.
Sinnet stillas, tankar skingras.
Lågan falnar.
Lågan slocknar…
Kom närmre, känner du värmen?
Där under, just där under ytan glöder det.
Min glöd kommer aldrig slockna.
Den ligger där och väntar.
Väntar på att flamma upp igen.
Strax före kvällsmaten tog jag och fyraåringen en sväng till Plantagen.
Vi inhandlade lite krukor, diskobelysning och så hittade hon en tomte.
Hon blev blixtkär i en vit tomtefar som mest liknade en rumpnisse.
Han fick följa med hem.
Väl hemma bryter ettåringen ihop för att hon inte får låna tomten.
Båda gråter i kör.
Efter en stund när fyraåringen ska gå på toaletten vill hon ha med tomten.
Jag säger:
-Tomten sa till mej att han vill stanna i köket istället.
Bryter kommer ögonblickligen och hon börjar hyperventilera och säger innan hon börjar gråta:
-Men mamma det är ju bara en låtsas tomte…(nu börjar rösten svaja)…han kan ju inte prata!!!
Vid nattningen är båda väldigt trötta och ettåringen sitter i sängen och gråter.
Fyraåringen gråter för att diskobelysningen runt sängen är släckt.
Vad ettåringen gråter för vet jag inte.
Hon har dock inga planer på att sluta.
Tillslut orkar jag inte mer och tar fram det tunga artilleriet:
Jag drar upp tröjan och hon tystnar och lägger sej ner i samma nanosekund hon får syn på tuttarna.
Barnen-Mamman 1-1
I måndags var jag lite utmattad efter helgen.
Tränat mycket, ätit lite för dåligt och sovit dåligt.
Vid 10-tiden började jag svettas och må illa. Trodde jag hade fått magsjukan.
La mej på en soffa i skolan och inväntade att jag skulle börja spy.
Låg där och funderade och kom fram till att jag kanske bara ätit för dåligt.
Så jag gick till restaurangen.
Kl 11:30 hasar jag mej in.
Personalen sitter och äter i ett annat rum kan jag höra.
De skrattar så de hör mej inte.
Jag slamrar lite extra med besticken och snart kommer en personal ut.
-Jag ska kolla vad du kan äta idag säger hon och går igen. (Gluten)
Jag börjar nu se lite suddigt och känner paniken stiga i kroppen.
Hon kommer tillbaka och börjar rabbla vad jag kan äta.
Jag hör inte men säger:
-Det blir bra, jag tar det.
Då kommer kocken ut och säger att hon kan göra en egen sås till mej men det tar en stund.
-Nej det går bra med det som finns färdigt svarar jag.
-Du vill inte att jag ska göra sås till dej då?
Då tappar jag det.
Med panik i rösten skriker jag:
-JAG VILL INTE HA NÅN SÅS!!!!!
-GE MEJ MAT NU!!!!
Sen tar jag en tallrik och öser själv upp maten med gråten i halsen.
Tar brickan och exakt 4 min senare är det tomt.
Då kommer hon försiktigt fram och ger mej en kaka.
Jag är räddad!
Igår gick jag dit igen…
Hon tittar klurigt på mej och undrar:
-Du mår lite bättre idag va?
Häromkvällen skulle jag lägga ettåringen.
Det gick inte alls bra.
Hon satte sej upp hela tiden och sa:
-Näääää (nej)
-Neeee (ner)
Du vill inte sova?
-Nääää
Så vi gick upp.
Efter en stund gjorde jag ett nytt försök.
Denna gången gick det ännu sämre.
Hon satte sej upp och gestikulerade och skällde på mej.
Men det var helt omöjligt att tyda vad hon sa.
Tillslut tröttande jag och sa med barsk ton:
-Nu får du lägga dej ner och sova annars får du gå in och sova på ditt rum!!!
Då tystande hon:
-Aaaaaa
-Du vill alltså sova på ditt rum?
-Aaaaaa
Puckad mamma
