Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

Jag är ingen man

Var till verkstaden med bilen idag.
Eftersom jag backat in i en annan bil.
10 dagar ska det ta!
10 dagar för en liten 1cm repa…

Jag går till hyrbilsavdelningen och ska boka en bil att ha när den lagas.
-Vad har du för registreringsnummer?
Jag säger bokstäverna för de kan jag.
Jag kan siffrorna oxå men tydligen inte ordningen.
-257
-Nääääej det finns inte.
-275 då?
-Nej inte det heller.
Jävla puckad tjej tänker han nu.

Jag går tillbaka till verstadskillen.
-Ursäkta men du råkar inte veta mitt regnr?
-752
-Tack!

Går tillbaka.
-752!
-Jaha bilen står på en man.
-Ja det stämmer men det är inte jag som är mannen svarar jag.
-No shit.

Gjort mitt för idag…

Annonser
Lämna en kommentar »

Fantastiska tyger

http://www.harlequin.uk.com/new-collections.aspx

20140129-091533.jpg

20140129-091953.jpg

20140129-092020.jpg

20140129-092044.jpg

20140129-092051.jpg

Lämna en kommentar »

Ny lampa

20140128-145647.jpg

Gillar den här nya lampan från Ikea

Lämna en kommentar »

Dålig fråga…

Pratade med en kvinna i min bekantskapskrets förra veckan.
Hon berättade att hennes man är president i en MC-klubb.

Sen öppnade jag munnen innan hjärnan följde med och sa glatt följande:
-Jaha då är han kriminell oxå!?!

Ridå

Lämna en kommentar »

Mannen

Min man har ett speciellt yrke, liv.
Han bestämmer väldigt lite över sin egen tid.
Måste träna, äta, vila, sova och så börjar det om igen.

När han började gymnasiet flyttade han hemifrån.
15 år ung.
Han stannade i samma klubb i 7 år.
Han hade kunnat byta, flytta men stannade.
När han var 22 år så flyttade han, vi.
Många var arga och tyckte han svek.
22 år ung och tog vara på en möjlighet, utveckling.
De första två åren var tuffa.
Hoppade in här och där och var på alla positioner utom en.
Blindtarmsinflammation på det som slutade med en hemsk vecka på sjukhus med skyhög sänka och morfinsprutor om natten.
Han trodde han skulle dö.
Det var inte långt ifrån, får rysningar när jag tänker på det nu i efterhand.

Den hösten kom guldet.
Sen var han inte borta, avstängd, sjuk en enda gång på tre år.
Stabil.
Tagen för given…

27 år gammal, kanske dax att testa nåt nytt.
Nya röster, nya idéer, nytändning!
Varför inte?
Så vi flyttar igen.

Känns kul.
Först.
Skadan kommer.
Blir inte bättre.
Operation.
Fortfarande inte bra, vätska kvar i foten.
Ett år blir han borta.
Han är själv, han tänker, han våndas.
Han krymper.
Han mörknar.
Glädjen är borta.

Så nu 30 år, dax igen.
Tillbaka till tryggheten, till hjärtat.
Glädjen är tillbaka.
Stoltheten.
Han växer.
Han ljusnar.
Han är där han hör hemma.
Märket finns inte bara på tröjan utan i hjärtat.

Lämna en kommentar »

Idag small det

Jag och bilar:

Jag är 17 år och är ute och övningskör med min pappa.
Vi är vid en stuga i skogen och jag ska backa ut och vända.
Det är lite lurigt och pappa tittar nervöst bakåt.
PANG låter det och jag har just rammat soptunnan med fronten.
Pappa tycker inte att det gör nåt, det är ju bara mammas bil.

Jag övningskör med mammas jobbarkompis Torbjörn.
Vi ska parkera i garaget.
-Oj vad nära väggen jag körde, jag körde ju nästan in i väggen säger jag
-Inte nästan…du körde in i väggen svarar Torbjörn torrt.

På uppkörningen kör min pappa efter mej hela tiden för att kolla hur jag sköter mej.
Jag blir totalt vansinnig och får låna pappas helt nya bil i en vecka som kompensation.
Jag och min kille Jimmy har varit på spelning. Han är DJ och har inget körkort än.
Vi (han) backar in släpet med alla grejerna vid 04 tiden på natten.
Jag ska bara köra ut bilen och parkera när han hämtar nåt i baksätet.
Han stänger inte men det märker inte jag.
Så jag kör.
-PANG säger det när dörren på pappas nya bil träffar husväggen…

När jag är 20 har jag lånat min dåvarande kille Daniels vinröda Volvo med vinge.
Det är halt.
En korsning närmar sej och jag bromsar men det händer ingenting.
Jag väljer mellan att
1. Åka ut i väggen och bli påkörd.
2. Köra in i bilen framför.
3. Köra ner i diket.
Synd att det stod en stolpe just där i diket.

Jag köper en egen bil.
En svart Ford Puma, så nöjd.
Efter en kväll i Sant Tropez på franska rivieran blir den bortforslad pga felparkering.

Vid 24 så köper jag och Peter en helt ny Saab ihop.
Vi flyttar till en annan stad och Peter är inte direkt den ödmjukaste i trafiken.
En morgon har någon repat hela bilen!
Omlackering.

När jag är 26 så träffar jag mannen.
Han har en g(f)ul Seat.
Han skriver på kontrakt med en annan klubb.
Bilen slås sönder två gånger.
Mannen backar in i en Jeep.
En tant gnider sin bil runt Seaten och lyckas repa den på två sidor.
Slutligen så välter en stolpe över den en blåsig dag på mannens jobb.

Vi köper en Nissan.
En dag är vi hos min mamma och hon ska åka och handla.
-Kan jag ta eran bil undrar hon.
-Javisst tänker jag. Vad kan hända liksom…hon lär väl inte köra in i soptunnan??
Men jodå det kan hon.
Skraaaaaap låter det.

Så idag 34 år gammal påväg från gymmet.
Jag ska backa ut.
Det står tre cyklar på vänster sida.
Jag svänger lite åt höger för att inte ramma cyklarna.
PANG!
Det tar tvärstopp.
Det står en svart Audi där.

Lämna en kommentar »

Pollyn har tystnat

Jag har börjar träna igen.
Vet du, jag är inte ett dugg godissugen längre!

Förut var en kväll såhär:
Jag kommer hem från skolan, går till köksskåpet och tittar.
Brukar finnas nåt där.
Tar nån godis.
När tjejerna somnat sätter jag mej i soffan och tittar på tv.
Men jag hör inte vad de säger.
Jag hör endast ropen från köksskåpet.
Det är svårt att fokusera på nåt annat.
Finns nog choklad…nån överbliven påse från barnens lördagsgodis?
Kanske finns det en chipspåse därinne…
Jag måste ju faktiskt äta upp den!
Sen ska jag ALDRIG mer köpa chips igen.

Tre dagar senare på Ica:
Hm en dillchips tar jag oxå, kan ju vara bra att ha i nödfall.
Lite choklad oxå…polly…daim.
Så rullade det på.

Nu:
Tränar 2-3 ggr veckan och nej jag är inte sugen alls på godis.

Snacka om dubbel effekt!!

Lämna en kommentar »

Tårar

Den senaste tiden har varit en känslomässig bergochdalbana.
Verkligen.
På lucia var jag på gymmet och var med på ett långt pass som avslutades med yoga.
Det kändes väldigt bra, yogade mycket för 12 år sen.
På slutet när vi bara låg ner och slappnade av kände jag hur det började bubbla i mej.
Kämpade emot tårarna.
Tillslut gick det inte att hålla emot.
Det började rinna sakta ner längs ena kinden.
Sen mer.
Vi satte oss upp och nu skadade hela jag och tårarna rann i en strid ström.
Där satt jag bland 20 pers jag inte känner och tok bölade.

Åkte hem och kände mej helt tom.
Låg vaken hela natten och stirrade ut i mörkret.

Fast vet du vad som fick mej att börja böla?
Tacksamhet.
Tacksamhet att jag har en sån fantastisk familj.

Älska livet.
Älska dina nära och kära.

Lämna en kommentar »

Mannen har flyttat ut

Mitt hjärta blöder.
Idag flyttade mannen.
Tre timmar bort från oss.
Till en stuga med sovloft.
Vilken dag.
Jag har gråtit, diskat och gråtit och så gråtit en skvätt till.
Han kommer om tio dagar och stannar en natt.
Men jag längtar ju oftast efter honom när han varit borta i fem minuter…
Det kommer gå bra.
Men ändå.
Idag är en jobbig dag.

Han ringde förut på face-time.
Fyraåringen:
-Men pappa hur kan man sakna nån så fort?
-Det är nog för att man tycker om varandra väldigt mycket svarar mannen.
-Åh pappa nu vill jag att du kommer hit och ger mej en kram säger fyraåringen dystert.
-Jag kan ge dej en kram över telefonen.
Sen kramar hon telefonen hårt.

Mitt hjärta blöder.

Lämna en kommentar »