Jag stod pirrig på stationen och väntade på tåget.
Så snygg och solbränd han var när han äntligen klev av.
Vi åkte till förskolan för att hämta barnen.
Fyraåringen visade hur länge hon kunde stå på huvudet (overkligt länge) innan vi gick till ettåringens avdelning.
När hon, ettåringen fick syn på sin pappa rusade hon till honom, kramade honom länge och hårt så både jag och personalen började böla.
Det var längtan det!
Onsdag kl 07:00 åker han igen och nästa gång vi ses är om tre veckor.
Men vet du, det går bra.
För jag vet att han har det bra där han är.
Jag vill inte att han ska vara nån annanstans.
Men nu, nu är vi glada att ha honom hemma hos oss.
Kärlek till er alla ❤️
Gröna Ugglan 
Kommentera