Jag är en allergiker.
Så tågresorna brukar kunna vara ganska jobbiga.
Om någon med hund kommer och sätter sej nära så byter jag plats.
Det är ok.
Det jobbiga är när jag sitter helt ensam och snoret börjar tokrinna.
Oftast har jag näsdukar med mej.
Sen börjar det svida i ögonen och halsen.
När jag kommer fram tror alla att jag är sjuk.
Det tar ca fyra timmar sen lugnar det ner sej om jag har tur.
Detta efter att jag suttit där det varit en hund typ dagen innan.
Merde…
Men så idag, efter sex månaders tågresande:
Kommentera