Det ringer på dörren idag 20:30.
Utanför i regnet står två barn jsg aldrig sett förut, gissar på 8 och 6 år.
-Är eran pappa hemma frågar de.
Pappa? Min pappa? Vad menar de???
Aha mannen förstås.
-Nej han bor inte här längre.
-Vadå är inte ni ihop längre?
-Jo, vi ska snart flytta till honom.
-Ahaaaa, ok då går vi till målvakten istället.
Jag har varit däckad en vecka.
Feber i fredags.
Tränade i lördags, så osmart men det var viktigt.
Men sen tog bacillerna tag om mej igen.
Nu sitter jag på tåget och lyssnar på musik.
Musik är vägen.
Dagarna rusar förbi nu.
Snart är vi återförenade.
För alltid hoppas jag.
Längtar.
För två år sen kom hon äntligen ut till oss!
Ettåringen blir idag tvååringen.
Hipp hipp hurra.
För lite mer än ett år sen skrev jag om vad som hände efter förlossningen med ettåringen.
Jag startade den här bloggen för att jag behövde en ventil.
Behövde skriva av mej.
Efter ett halvår skrev jag det här inlägget.
Vilken lättnad det var.
Jag tänker inte på det längre.
Så skönt.
Har du saker som tynger dej?
Ut med det!
