Har varit låg på sistone.
Jobbigt att vara ifrån barnen.
Tvååringen gråter efter mej på nätterna.
Pratade med henne på FaceTime idag och hon sa gråtandes:
-Mamma kom hem!
Mitt hjärta går sönder…
-Jag väntar dej mamma.
Jag kan inte fokusera.
Inte jobba ordentligt.
Vill bara sätta mej i bilen och köra de 32 milen hem.
Jag är trött.
Så trött.
Med trasigt hjärta 32 mil från de bästa jag vet.
Åh gumman förstår dig, det bästa du har saknar dig! Se det som att det inte är evighetslångt kvar och snart är ni äntligen en hel familj igen ❤️
Kämpa! Hon fixar det, hon är i en känslig period. Det är säkert värst för dig, men som sagt du nårsnart målet och en dröm uppfylls.
Stor kramis till Dig från Mig 😘💚
Tack! ❤️😘
Jag veeeet hur du känner dig…. 😞 Har gått igenom det själv. Idag är det en vana från hela familjen. För våra barn tog det ca 6 månader innan vi kunde prata utan tårar. Å då kan jag tillägga att det första halvåret fanns inte ens tanken att ringa hem. Så jag vet inte hur många tårar jag gråtit på de svenska hotellrummen. Ni fixar det! Barnen är ledsna just då, men de har inte alls samma tidsbegrepp som vi och tänker inte på samma sött. Huvudsaken är att de har det bra när du är borta, så får ni njuta när du kommer hem ❤️