Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

Vänskap och cellgift 

I början av året träffade jag en ny vän. Som har ett enormt driv och vilja! Som inte lämnar någon oberörd. Som syns och hörs. En person man kan grava med och nästa dag vilja strypa. 

Den här personen har fått mej att tänka till många gånger. Jag är rädd för en massa hemskheter. Senast imorse när jag skulle gå hemifrån fick jag ångest bara av att öppna ytterdörren. Tänk om det står någon där som tänker klubba ner mej och elda upp vårt hus. Ja jag låser dörrarna när jag är hemma.

 Fyra gånger kan jag minnas att okända människor plötsligt stått inne i vår bostad. En gång när jag var barn. Två gånger i min mammas lägenhet. En gång i vårt förrförra hus. En av dessa hade gått fel. Det hade tyvärr inte ”mattförsäljaren”, uteliggaren och tiggaren. 

Hen har några olika mindre roliga sjukdomar som dök upp efter att hen fått borelia av en fästing. Fästingar är det värsta jag vet efter nervgift och IS. Efter den vetskapen har skräcken för dessa äckliga blodsugare och smittospridare inte direkt minskat. 

Idag ringde hen och lät låg. Ska du inte fråga hur det gick hos läkaren frågade hen. Fan jag glömde fråga, pratade om nåt oviktigt/mej själv i vanlig ordning. Hur gick det? Tystnad och sen:   -Jo läkaren vill att jag ska ta cellgifter igen. 

Jag ville grina. Fy fan. Varför finns det en massa skitsjukdommar! Varför?! Vad kan man säga för att det ska kännas bättre? Allt blev så oviktigt. 

Ta hand om varandra! Älska era nära och kära! Lev nu! 

Kärlek till er alla ❤️

Lämna en kommentar »

Fredagsmus

Mannen kommer hem efter jobbet.

Vi sätter oss och ska äta. Treåringen tittar på sin pappa och förklarar att:

-Ikväll blir det chips och fredagsmus.

Ridå 

Lämna en kommentar »

Mannens gymnastikdräkt…

Igår var jag en sväng på stan. Jag köpte en klänning som var väldigt fin som jag säkert aldrig kommer använda och en body att ha under.

När jag kom hem kommer treåringen rusandes och vill titta i påsen. Hon drar fram den svarta genomskinliga bodyn och undrar: 

-Vad är det här?       

-Den är till pappa svarar jag. 

Hon ser skeptisk ut. När jag lite senare tar på mej den tittar hon storögt på mej och säger:

-Men mamma har du tagit pappas gymnastikdräkt!

Ridå  

 

Lämna en kommentar »

Mörkret

Jag vandrade i mörker. Glömde bort vem jag var. 

Tappade tron på mej själv. Tappade tron om allt. 

Jag hade glömt vem jag var och visste inte vart jag var påväg.

Visste inte att vägen framför var ljus. Att du fanns där. Att du skulle leda mej ur mörkret.

Vi är i ljuset. 

Lämna en kommentar »