Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

Vänskap och cellgift 

på april 29, 2015

I början av året träffade jag en ny vän. Som har ett enormt driv och vilja! Som inte lämnar någon oberörd. Som syns och hörs. En person man kan grava med och nästa dag vilja strypa. 

Den här personen har fått mej att tänka till många gånger. Jag är rädd för en massa hemskheter. Senast imorse när jag skulle gå hemifrån fick jag ångest bara av att öppna ytterdörren. Tänk om det står någon där som tänker klubba ner mej och elda upp vårt hus. Ja jag låser dörrarna när jag är hemma.

 Fyra gånger kan jag minnas att okända människor plötsligt stått inne i vår bostad. En gång när jag var barn. Två gånger i min mammas lägenhet. En gång i vårt förrförra hus. En av dessa hade gått fel. Det hade tyvärr inte ”mattförsäljaren”, uteliggaren och tiggaren. 

Hen har några olika mindre roliga sjukdomar som dök upp efter att hen fått borelia av en fästing. Fästingar är det värsta jag vet efter nervgift och IS. Efter den vetskapen har skräcken för dessa äckliga blodsugare och smittospridare inte direkt minskat. 

Idag ringde hen och lät låg. Ska du inte fråga hur det gick hos läkaren frågade hen. Fan jag glömde fråga, pratade om nåt oviktigt/mej själv i vanlig ordning. Hur gick det? Tystnad och sen:   -Jo läkaren vill att jag ska ta cellgifter igen. 

Jag ville grina. Fy fan. Varför finns det en massa skitsjukdommar! Varför?! Vad kan man säga för att det ska kännas bättre? Allt blev så oviktigt. 

Ta hand om varandra! Älska era nära och kära! Lev nu! 

Kärlek till er alla ❤️


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: