Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

SnyggTony

Idag är det ❤️dagen.
Tycker att det borde vara det varje dag så därför firas det inte här.

Men när jag gick i högstadiet ojoj då var den här dagen helig!
Men fick beställa rosor med tillhörande lapp och ge till vem man ville.
Det gjorde givetvis jag och min vapendragare Julia.
Vi gav till alla snygga killar såklart.
Fick nog en del rosor själva från oväntade och väntade personer.

Vi fick ett meddelande oxå, utan ros, på anslagstavlan.
Det var från skolans snyggaste killes tjej:
Anna och Julia ni är söta ni två men Tony kan ni aldrig få.

Det hade hon rätt i, hon var nog trött på att vi gick oberörda fram och tillbaka utanför hans hus…

Gör man så fortfarande?
Låtsas att ”man bara har vägarna förbi 10 ggr på en timme”?
Eller hur går det till nuförtiden?

Lämna en kommentar »

Jag är inte bitter…

Vi har tittat en del på skidor.
Ja på tv:n alltså.
Sen såg jag att Julia, ni vet kompisen från högstadiet varit på skidresa i dagarna.
Kom då att tänka på mina skidresor och min utstyrsel…

Min första skidresa var med just Julia och hennes familj.
Mina föräldrar har aldrig brytt sej så mycket om kläder eller märken.
Mamma var lite som Lena Ph, hon sydde sina egna kläder och våra.
Så när jag skulle åka på skidresa ja då köpte mamma en vindoverall och fodrade den.
Den var svart med neongula, neongröna och chockrosa detaljer.
Jag tyckte det var pinsamt.
De andra hade snygga skidkläder, vantar, mössor ja allt.
Julia hade ett rött ställ med lila detaljer kommer jag ihåg.
Mina vantar hade brorsan sytt på syslöjden.
De var vita tumvantar med vinrött foder och det var de varmaste vantarna vi hade.
Min utrustning då?
Ja stavarna var nya, tror jag?
Pjäxorna var från loppis, sånna med typ 8 spännen på varje pjäxa.
Jag brukade låna brorsans ibland när vi åkte i backen hemma.
De var för stora, men de var nya, snygga och hade bara ett spänne.
Skidorna var arvegods från min pappas kusin Marika.
De var ljusblå och kom från Domus Sport.
De var alltid lite rostiga och vägde mycket mer än nya skidor.

Ja ni förstår jag hade det inte lätt.
Året efter i nian var det dax igen.
Vi skulle iväg med alla nior!
Jag tjatade och tjatade att jag skulle få nya skidkläder.
Min granne, vitlöken som han kallades, han skulle sälja sina gamla.
400:-, ett ställ i gult med röda knän.
Från Marwin, köpt på JC.
Så coolt tyckte jag!
Mamma och pappa tyckte mitt hemsydda dög men tillslut orkade de nog inte höra på mitt tjat.
Jag fick det gula begagnade stället.
Som jag älskade det!
Jag gick runt i skidbyxorna inne och kände mej sååå snygg!
Jag fick låna med mej brorsans pjäxor oxå, de som var förstora men snygga.
Skidorna från Domus fick oxå följa med….

Vet inte hur jag ska göra med de blåa Domus skidorna.
Tror ni någon av döttrarna vill ärva de?

2 Kommentarer »

Första fyllan

Fredagskväll i 9:an.
Jag och bästa polaren Julia och tre killar från klassen skulle äta lite.
Tacos tror jag, typ andra gången i livet.
Vi var hemma hos Julia, hennes pappa var inte hemma.
FF alltså!
Vi hade fixat lite ”dricka”, som vi skulle snapsa till maten.
Bra idé?
Vi gick ju i nian och alla andra hade ju varit fulla…och pippat.
Så ja vi ville ju inte vara helt ute.
Vi skulle dela på 5 dl sprit.
Vi började snapsa och jag och Julia sneglade på varandra.
Ja det smakade ju sprit men gjorde inte ont att svälja.
Vi hade ju testat hennes pappas strårom…den kändes inte så här den saken var säker.
De tre killarna blev mer och mer fulla.
Vi gick ut på byn.
De ramlade över bilar, kissade på bilar.
Ja ni förstår…
Dagen efter frågade jag killen, ja han den tredje ni vet om han visste nåt om spritflaskan.
Jo då det gjorde han.
Han hade tagit ut det mesta av innehållet till sej själv och ersatt det med vatten.
Vi fem pers hade alltså delat på ca 1 dl sprit.
Bra fylla?

Lämna en kommentar »

Ex och pippning

Var på stan häromdagen och fick syn på ett ex.

Ja i åttan var jag ihop med en kille som hette Daniel.
Han var typ världens snällaste, just då, innan han blev kriminell.
Vi var ihop i typ två veckor och en dag var jag hembjuden till hans familj på mat.
Tacos.
Jag hade ingen aning om vad det var.
Jag är från landet och där åts det inga tacos.
Hur skulle man göra?
Det rann ut saker överallt och jag minns hur jag skämdes.
Efter maten kom pappan i familjen in och skulle skoja lite.
Han hade satt på sej en mask som föreställde en gammal gubbe.
Nu skämdes killen.
Jag gjorde slut och han grät.

Sen träffade jag nästa Daniel.
Han var punkare med tuppkam och hade moppe.
Så coolt va?!
Han och hans vänner hade bara svarta kläder och svart smink.
De kallade mej: Miss naturell fotomodell.
Vet inte om det var snällt eller elakt?
Ja jag var helt klädd i beige från fot till hals.
Blont långt hår och grön mascara.
Vi var ett ganska omaka par.

Det var alltså honom jag såg på stan.
Våra blickar möttes och jag…jag kollade bort.
Så fegt.
Som om jag inte kände igen honom nu.
Pinsamt.
Jag är pinsam.

En annan sak som var väldigt pinsam var när jag träffade min tredje kille.
Ja fast det är honom jag räknar som den första.
Vi höll ihop i tre år och jag var 15, han 14.
Jag dumpade punkaren och gick på disco.
Ja vi blev ett par.
Efter några veckor skulle hela hans familj äta middag…och jag.
Vi fick bearnaisesås.
Vad var det?
Det åts inte heller på landet.
Styvfar i familjen räcker mej salladen och säger:
-Ta lite sallad, pippar man som kaniner ska man äta som de oxå!
Jag typ dog och tog sallad.
Och nej vi hade inte pippat vilket gjorde det hela ännu mer pinsamt…
15 år och inte pippat när typ ALLA andra hade gjort det.
Det var vad man trodde iallafall…

1 Kommentar »

Kurt Cobain och tomathångel

Justin Bieber.
Vilken hysteri!
Hur tänker de som karvar in hans namn på sina kroppar.
Hur bra kommer det kännas om 10 år?
Vilka nötter tänker jag.

Sen tänker jag vidare.
Hur var det på ”min tid”?
Min bästis under högstadiet Julia bröt totalt ihop -94 när Kurt Cobian hittades död.
Livet var inte värt att leva längre.
Hon grät.
Jag grät, för att hon grät.
Tror vi skolkade, jag menar hur skulle vi kunna gå i skolan när Kurt var död?!?
Det gick några veckor och vi hade inte hoppat från någon bro som tur var.
Livet gick vidare.

Sen var det ju Dylan och Brandon i Beverly Hills.
Jag var tokkär i Dylan och Julia i Brandon.
Jag hade ett kort på honom, Luke Perry ovanför min säng.
Varje kväll pussade jag honom godnatt.
Tills min kusin kom på besök:
-Hahaha har du pussat kortet??? undrade hon illmarigt.
-Öh nej det måste varit min granne som var här igår…
-Hahaha eller hur svarade hon.
Det högg i hjärtat och jag fick torka av kortet och sluta pussa honom godnatt.

På tal om pussar.
Jag läste i KP, Kamratposten att man skulle ta en tomat och bita bort en bit.
Sen var det bara att köra in tungan och hångla runt.
Skulle vara som att kyssas på riktigt.
Var det någon mer än jag som gick på den och testade???

Lämna en kommentar »