Gröna Ugglan

Om livet och Polly´n som ropar från köksskåpet!

Tiden står stilla

Missade nästan tåget imorse.
Anledningen?
Ettåringen, som om bara några veckor blir två år och ingen bebis längre!
Hon ville mysa.
Sitta nära och gosa in sej i min famn.
Vem kan säga nej till det?

Tidsoptimist som jag är tänker jag att jag hinner ändå.
Inser efter en stund att jag har 10 min på mej att klä på mej, sminka mej, borsta tänderna, säga hej då, ytterkläder osv.

Jag kramar alla hej då inklusive mormor (min mamma) och ska precis gå.
Då kommer hon rusandes och ropar
-Kaaaaam
Så stannar tiden upp och vi kramas en lång varm kram och jag hinner till tåget.

Life is good!

Lämna en kommentar »

Nobbad på FaceTime

I helgen kommer mannen hem!
Jag och tjejerna längtar efter honom.

Idag ville ettåringen (två om en månad) ringa pappa.
Så vi ringer upp med FaceTime, där man ser varandra.
Han svarar och ser väldigt glad ut att se sin yngsta dotter.
-Heeej säger han.
-Bööönar svarar hon.
-Vad säger du?
-Bööönar, Bönar, Bönar, Böööönnnaaar!

Hon vill alltså prata med mannens polare som gör grimaser över telefonen.
Hon får syn på honom och skrattar glatt.
Efter en liten stund kommer mannen tillbaka.
-Bööööönar vrålar lilltjejen bestämt!

-Får jag prata med fyraåringen undrar mannen.
Hon sneglar på telefonen och vänder sej bort.
Det är Labyrint på tvn.

Det är fascinerade hur lätt de anpassar sej, barnen.
De saknar sin pappa men vet att han är där i sin stuga långt bort.
De vet oxå att på fredag, då kommer han hem.
Inga konstigheter.

Det roligaste ettåringen vet är Björnar.
Fyraåringen tycker att det bästa på hela veckan är Labyrint.
Inga konstigheter.

Lämna en kommentar »

Ligga eller sova?

Mannen kom hem i måndags på snabbvisit.
Han var rätt trött och sliten efter läger och hemresa från Cypern plus 30 mil hit.

Jag lagade god mat.
Hasselbackspotatis, kidsen gillar inte potatis men säg bara:
-Wow ni får chips till mat idag!
Då går det garanterat ner snabbt!
Sås, massor, ätes helst med sked…
Ryggbiff, tjejerna brukar inte gilla kött så mycket men just i måndags då älskade det.
Sååå jag och mannen fick mest äta sås och potatis.

När kidsen var lagda skulle det mysas.
Ja träffas man en gång i månaden så är det ett krav.
Jag annonserade att:
-Jag ska duscha nu, följer du med?
Efter en stund kommer han in i badrummet och sätter sej på toalocket.
Där står jag naken men det märker han inte.
-Kom och duscha med mej säger jag.
-Jag duschar imorn istället säger han och somnar!!!!

Ridå

Lämna en kommentar »

Jag är ingen

Jag läser Aftonbladet, om självmord bland unga.
Rop på hjälp.
För ofta, ingen hjälp att få.
Vart ska man vända sej?
Vem lyssnar på mej?

Jag är ingen.

Jag står vid en brant.
Ett berg.
Längst ner är vägen.
Högst där uppe står jag.
Jag funderar.
Ska jag hoppa?
Jag är deppig utan att egentligen veta varför.

Det är nog så för många när man går från barn till ungdom till vuxen.
Man kämpar emot sin kropp.
Man känner sej utanför.
Ingen som lyssnar.
Ingen som fattar.
Vet inte ens om man försökt få nån att fatta.
Hur ska man det när man inte fattar själv?

Jag står där och tittar ner.
Tänk om jag bara skadar mej?
Bryter båda benen.
Hur ska jag förklara det?
-Jag råkade halka och ramla.
…nej inte så troligt.
Tänk om jag verkligen dör!
Stackars mamma…då kommer hon tro att det är hennes fel.
Det är ju inte hennes fel, jag älskar ju mamma.
Står där och funderar fram och tillbaka.
Borde jag skriva ett brev?
Så mamma vet att det inte är hennes fel?
Jag går hem.

Det här är så vanligt!
Varför blir det så?
Vad kan vi göra?

Jag vill hjälpa till!
Tillsammans borde vi kunna göra nåt för alla dessa vilsna själar.
Ett leende.
Ett hej.
Ett hur mår du?
Det kan göra hela skillnaden.

Lämna en kommentar »

Jag regerar!

Jag känner mej lite deppig.
Mycket att göra.
Städa, diska, tvätta.
Borde handlat.
Jag är trött.
Orkar inte.

Jag ska starta den femte tvättmaskinen för dagen.
Hittar en kvarglömd lapp i ena jeansfickan.
En lapp jag fått av Sanna förra veckan.
Ihopvikt.
Titta inte på den sa hon.

20140209-201044.jpg

Plötsligt orkar jag.

Lämna en kommentar »

Mannen

Min man har ett speciellt yrke, liv.
Han bestämmer väldigt lite över sin egen tid.
Måste träna, äta, vila, sova och så börjar det om igen.

När han började gymnasiet flyttade han hemifrån.
15 år ung.
Han stannade i samma klubb i 7 år.
Han hade kunnat byta, flytta men stannade.
När han var 22 år så flyttade han, vi.
Många var arga och tyckte han svek.
22 år ung och tog vara på en möjlighet, utveckling.
De första två åren var tuffa.
Hoppade in här och där och var på alla positioner utom en.
Blindtarmsinflammation på det som slutade med en hemsk vecka på sjukhus med skyhög sänka och morfinsprutor om natten.
Han trodde han skulle dö.
Det var inte långt ifrån, får rysningar när jag tänker på det nu i efterhand.

Den hösten kom guldet.
Sen var han inte borta, avstängd, sjuk en enda gång på tre år.
Stabil.
Tagen för given…

27 år gammal, kanske dax att testa nåt nytt.
Nya röster, nya idéer, nytändning!
Varför inte?
Så vi flyttar igen.

Känns kul.
Först.
Skadan kommer.
Blir inte bättre.
Operation.
Fortfarande inte bra, vätska kvar i foten.
Ett år blir han borta.
Han är själv, han tänker, han våndas.
Han krymper.
Han mörknar.
Glädjen är borta.

Så nu 30 år, dax igen.
Tillbaka till tryggheten, till hjärtat.
Glädjen är tillbaka.
Stoltheten.
Han växer.
Han ljusnar.
Han är där han hör hemma.
Märket finns inte bara på tröjan utan i hjärtat.

Lämna en kommentar »

Idag small det

Jag och bilar:

Jag är 17 år och är ute och övningskör med min pappa.
Vi är vid en stuga i skogen och jag ska backa ut och vända.
Det är lite lurigt och pappa tittar nervöst bakåt.
PANG låter det och jag har just rammat soptunnan med fronten.
Pappa tycker inte att det gör nåt, det är ju bara mammas bil.

Jag övningskör med mammas jobbarkompis Torbjörn.
Vi ska parkera i garaget.
-Oj vad nära väggen jag körde, jag körde ju nästan in i väggen säger jag
-Inte nästan…du körde in i väggen svarar Torbjörn torrt.

På uppkörningen kör min pappa efter mej hela tiden för att kolla hur jag sköter mej.
Jag blir totalt vansinnig och får låna pappas helt nya bil i en vecka som kompensation.
Jag och min kille Jimmy har varit på spelning. Han är DJ och har inget körkort än.
Vi (han) backar in släpet med alla grejerna vid 04 tiden på natten.
Jag ska bara köra ut bilen och parkera när han hämtar nåt i baksätet.
Han stänger inte men det märker inte jag.
Så jag kör.
-PANG säger det när dörren på pappas nya bil träffar husväggen…

När jag är 20 har jag lånat min dåvarande kille Daniels vinröda Volvo med vinge.
Det är halt.
En korsning närmar sej och jag bromsar men det händer ingenting.
Jag väljer mellan att
1. Åka ut i väggen och bli påkörd.
2. Köra in i bilen framför.
3. Köra ner i diket.
Synd att det stod en stolpe just där i diket.

Jag köper en egen bil.
En svart Ford Puma, så nöjd.
Efter en kväll i Sant Tropez på franska rivieran blir den bortforslad pga felparkering.

Vid 24 så köper jag och Peter en helt ny Saab ihop.
Vi flyttar till en annan stad och Peter är inte direkt den ödmjukaste i trafiken.
En morgon har någon repat hela bilen!
Omlackering.

När jag är 26 så träffar jag mannen.
Han har en g(f)ul Seat.
Han skriver på kontrakt med en annan klubb.
Bilen slås sönder två gånger.
Mannen backar in i en Jeep.
En tant gnider sin bil runt Seaten och lyckas repa den på två sidor.
Slutligen så välter en stolpe över den en blåsig dag på mannens jobb.

Vi köper en Nissan.
En dag är vi hos min mamma och hon ska åka och handla.
-Kan jag ta eran bil undrar hon.
-Javisst tänker jag. Vad kan hända liksom…hon lär väl inte köra in i soptunnan??
Men jodå det kan hon.
Skraaaaaap låter det.

Så idag 34 år gammal påväg från gymmet.
Jag ska backa ut.
Det står tre cyklar på vänster sida.
Jag svänger lite åt höger för att inte ramma cyklarna.
PANG!
Det tar tvärstopp.
Det står en svart Audi där.

Lämna en kommentar »

Tårar

Den senaste tiden har varit en känslomässig bergochdalbana.
Verkligen.
På lucia var jag på gymmet och var med på ett långt pass som avslutades med yoga.
Det kändes väldigt bra, yogade mycket för 12 år sen.
På slutet när vi bara låg ner och slappnade av kände jag hur det började bubbla i mej.
Kämpade emot tårarna.
Tillslut gick det inte att hålla emot.
Det började rinna sakta ner längs ena kinden.
Sen mer.
Vi satte oss upp och nu skadade hela jag och tårarna rann i en strid ström.
Där satt jag bland 20 pers jag inte känner och tok bölade.

Åkte hem och kände mej helt tom.
Låg vaken hela natten och stirrade ut i mörkret.

Fast vet du vad som fick mej att börja böla?
Tacksamhet.
Tacksamhet att jag har en sån fantastisk familj.

Älska livet.
Älska dina nära och kära.

Lämna en kommentar »

Mannen har flyttat ut

Mitt hjärta blöder.
Idag flyttade mannen.
Tre timmar bort från oss.
Till en stuga med sovloft.
Vilken dag.
Jag har gråtit, diskat och gråtit och så gråtit en skvätt till.
Han kommer om tio dagar och stannar en natt.
Men jag längtar ju oftast efter honom när han varit borta i fem minuter…
Det kommer gå bra.
Men ändå.
Idag är en jobbig dag.

Han ringde förut på face-time.
Fyraåringen:
-Men pappa hur kan man sakna nån så fort?
-Det är nog för att man tycker om varandra väldigt mycket svarar mannen.
-Åh pappa nu vill jag att du kommer hit och ger mej en kram säger fyraåringen dystert.
-Jag kan ge dej en kram över telefonen.
Sen kramar hon telefonen hårt.

Mitt hjärta blöder.

Lämna en kommentar »

7 min i dusch=minnesförlust

Det är lite mycket som händer just nu.
Mannen har bytt arbetsgivare och om 20 dagar flyttar han.
Så vi ska sälja huset och sen kommer jag och tjejerna efter.

Förra sommaren målade vi om trappan i huset.
Från furu till vitt.
Men vi tröttnade innan vi blev färdiga…
Så i 1,5 år har vi ignorerat den halvfärdiga trappan.
Den är ju vit men borde målas en gång till.

Huset ska fotas på onsdags.
Så igår satte vi igång.
Vi målade, pratade, lyssnade på musik, drack te och åt choklad.
Jag målade vartannat trappsteg så vi skulle kunna ta oss upp till övervåningen.

Vi var klara rätt sent och mannen tog en dusch.
När han var klar kom han ut i hallen iklädd handduk.
Sen går han mot trappan för att gå upp och hämta rena kläder.
Då händer det!
Han kliver inte alls på vartannat trappsteg utan på varje!!!!
-Vad gör du????!!!!! ropar jag hysteriskt.
-Oj jag glömde…

Glömde???
GLÖMDE??????????

Lämna en kommentar »