Gröna Ugglan

Jag skulle gärna vilja ta bort alla som stöder SD på min Facebook vänlista. Jag läser om andra som gör det och tänker att: det vore skönt.

MEN vad händer med alla SDanhängare om alla vi andra tar bort de som vänner? Tillslut har de bara likasinnade kvar… 

Hur blir det? Jo de omges då bara av människor som de själva. De blir ännu mer säkra på sina åsikter och kommer längre ifrån oss andra.

Därför tar jag inte bort dem.

Jag vägrar tro att hoppet är ute för dem. 

De kan fortfarande påverkas, ändra sej. 

Tillsammans kan vi få dessa rädda människor att ändra sej. Om vi försöker. Jag vill tro på det goda.

Peace out 

Alkoholen rinner in och vettet rinner sakta men säkert ut.

Helgen kommer, så mysigt med fredagsmys och nåt gott att dricka. Bilder på mat och dryck svämmar över på sociala medier.

Det är status och unna sej nåt gott att äta och dricka till helgen.

Vi lär våra barn det här? Har du tänkt på det? Är det vettigt? 

Sen kommer lördagen och då dyker öl/vinbilderna upp redan till lunch. Verkligen? Vad vill vi förmedla egentligen? Att vi har det gött? Att alkohol är bland det godaste vi vet? Att alkoholen är en viktig del av vårt välbefinnande. Av vår helg. 

Våra barn lär sej att det är nåt bra.

Det är det inte.

Hur många onyktra personer kör bil dagligen? Hur många startar bråk? Skriker på sina barn, på sin man, på sin fru, på grannen? Hur många blir våldsamma? Hur många tvingar sej på andra både fysiskt och psykiskt? 

Hur många känner du som har alkoholproblem? En del gissar jag…  Grannen? Sambon? Förälder? Barnen? Vad gör du åt saken? 

Igår körde en mycket berusad man av vägen inte långt härifrån och det gör mej arg, ledsen och bedrövad.  Alla vet att dricka och köra är NO NO. Ändå så har vi så många i trafiken.

Tänk om ditt barn nästa gång möter en väldigt onykter bilist…

Vad gör du? 

GÖR NÅT!

Börja med att sluta lägga ut delar av din alkoholkonsumtion på nätet. Det är bara dåligt. 

 Femåringen har fått en ny cykel.

-Gumman det finns stöd på cykeln.

-Stöd?

-Ja stöd.

-Vad är det för nåt? 

Och det kan man ju undra, sen hon slutade med stödhjul för två sedan så vägrar hon kännas vid både ordet stöd och själva stödet….

Jag vandrade i mörker. Glömde bort vem jag var. 

Tappade tron på mej själv. Tappade tron om allt. 

Jag hade glömt vem jag var och visste inte vart jag var påväg.

Visste inte att vägen framför var ljus. Att du fanns där. Att du skulle leda mej ur mörkret.

Vi är i ljuset. 

Vilken bedrövlig dag det varit! Blev arg på ett tyg, ja du läste rätt, ett tyg. Gick hem från jobbet pga tyget… Känslig?

Hemma retade jag upp mej på folks brist på hyfs.

Åkte och hade pass, sluddrade fram instruktionerna.

Hemma så bajsar treåringen stopp i toan, mormor styr upp det hela med hjälp av en sönderklippt flugsmälla.

Ingen polly hemma.

Går och lägger mej, ny dag imorn.

Idag åker mannen på jobbresa igen. Förra året hade jag ingen koll på var han var. Men iår så har jag tagit reda på det. Spanien i 11 dagar. 

Han har varit väldigt underhållande på sistone. Han har nämligen slutat snusa, igen. I vanliga fall är han lugn som en filbunke, tar aldrig konflikter och hetsar aldrig upp sej över nåt. Skulle jag vara elak skulle jag säga slätstruken.

Men nu! Han är feisty!!! Han är så arg och helt underbar. Blir man avtrubbad av nikotin? Någon? 

Jag och tjejerna sitter i bilen, vi är påväg hem efter mitt pass på gymet. Det börjar skymma och de beundrar storögt fullmånen utanför bilfönstret. Treåringen utbrister: -Jag ser affonsärnan! 

Femåringen: – Om man ser en stjärna falla så får man önska sej nåt.

-Då önskaj ja Anna å Elsa diadem!

Femåringen med svag röst: – Jag skulle önska mej att jag fick vara med mamma varje dag och att hon aldrig skulle vara arg på mej.

Jag vill stanna bilen och springa ut och krama henne!

Jag vill stanna bilen och titta henne djupt i ögonen och lova att jag aldrig mer ska jobba.

Jag vill stanna bilen och pussa hennes panna och lova att jag aldrig mer ska bli arg. 

Jag stannar inte bilen. Tårarna bränner innanför ögonlocken. Jag fortsätter köra samtidigt som jag dör inombords. 

Ni som känner mej vet att jag har en stor passion.
Cykla.
Att vara instruktör, leta musik, sätta ihop pass och lära ut teknik.
Inspirera.
Finns inget som ger mej mer gåshud än när deltagarna fattat grejen, sitter rätt och trampar i takt.

Ni som känner mej vet oxå att jag alltid varit väldigt trött!
På första träffen med svärfar somnade jag.
Konstant trött sen tonåren.

När jag var gravid var mitt järnvärde sämre än någonsin och jag åt järntillskottet Hemofer.
Funkade det?
Tveksamt.
Inget funkade.
Verkligen inte magen.
Ja ni som varit i samma situation vet vad jag menar…
Bajsa tjära en gång i veckan mår ingen bättre av.

Så för några veckor sedan rekommenderade http://ptjerry.se som är ett geni och alltid ligger steget före och han har lärt mej allt jag kan om cykling och träning, att jag skulle testa en annan form av järn.
I flytande form med extremt mycket högre upptag av järnet i kroppen och dessutom ingen förstoppning.

I måndags hade jag ett pulspass.
Min puls var inte alls som den brukar.
Vilopulsen var lägre och jag fick slita som ett djur för att komma upp i puls och så fort jag drack vatten och annonserade på nästa låt så sjönk pulsen mycket och snabbt!
Först tänkte jag att nåt måste vara fel på utrustningen.
Efter samtal Jerry så fattade jag vad som hänt.

Järnet i kroppen har gett mej mer röda blodkroppar.
De röda blodkropparna är syrebärare.
De transporterar syret i kroppen.
Vilket gör att hjärtat inte behöver jobba lika hårt.
Jag har ju för sjutton bloddopat mej rejält!

Rekommenderar detta till alla med järnbrist, gravida och trötta!